Vad avslöjar ett brustet hjärta?

Carl Jung såg inte livet som en kedja av slumpmässiga händelser utan som en process guidad av krafter bortom Egots begränsade föreställningsvärld. När vi pratar om att någon lever sitt öde brukar vi mena att någon letar efter att uttrycka de livsmönster som hen är född med. I de livsmönstren ingår naturligtvis att möta kärleken i någon form. Det kan vara en partner, konst eller något du brinner för. Om du inte möter din passion beror det enligt Jung på att något i din inre värld blockera möjligheten. Den yttre världen speglar nämligen den inre. Egot i sin råa form fokuserar på den egna överlevnaden och inget annat. Ett outvecklat Ego styrs av rädslan för att dö. Individuationsprocessen medför förmåga till inlevelse, perspektivskifte, kreativitet, passion m.m.

Synkronistiska händelser

Det är således inte otur om du t.ex. träffar partner efter partner utan att det medför en hållbar kärlek. De misslyckade försöken är dock inte förgäves. De har alla en mening. Smärtan som den svikna förhoppningen om kärlek för med sig kan öppna dörren till en större process. Du kan till en början med vara säker på att kärleksmötet som inte levererade aldrig handlar enbart om den andra personen. Det är dina egna starka livkrafter som har skapat mötet och som vill visa dig något med det. Fråga är inte, varför händer det här? Den är, vad avslöjar händelsen? Svaret är att den avslöjar en manifestation av den ordning som håller din verklighet. En förlorad kärlek är därför mer än ett missöde. Den är ett budskap. Bakom händelsen finns ett mönster av tecken som kan upptäckas.

Yttre händelser som speglar en inre verklighet kallar Jung för en synkronistisk händelse. Sådana händelser är manifestationer av den ordning som håller verkligheten. Jung beskriver synkronistiska händelser som ett fenomen där två eller flera händelser är meningsfullt samverkande utan att det finns ett direkt orsakssamband. En synkronistisk händelse går inte att logiskt förklara.

Ett tydligt exempel

Ett tydligt exempel på en synkronistisk händelse är kvinnan som beställer en grön klänning på nätet. När klänningen kommer på posten har kvinnans mor avlidit. Kvinnan som beställt den gröna klänningen behöver därför en svart klänning till begravningen. När hon tar emot klänningen som hon har beställt är den svart istället för grön. Jung skulle ha kallat den händelsen för en synkronistisk händelse därför att den yttre händelsen speglar kvinnans inre verklighet. Det är enligt Jung ett sammanträffande som har inträffat därför att den universella ordningen saknar tid och rum och kan spegla verkligheten på ett sätt som logiskt inte går att förklara. Ha, ha, kanske du tänker nu. Den händelsen var bara en märklig slump. Visst, det finns också slumpmässiga händelser. Till skillnad från synkronistiska händelse saknar dessa dock tyngd och inträffar sällan vid exakt rätt tillfälle. En synkronistisk händelse pockar alltid på särskild uppmärksamhet. Formen kan inte förutses men sambandet mellan den yttre och den inre världen är uppenbar. Synkronistiska händelser kan vara mycket subtila. Händelsen kan till exempel vara att du råkar höra ett ord i en konversation. Just det ordet förmedlar eller bekräftar något som är viktigt för dig. Många har vittnat om att de plötsligt, på ett mycket oväntat ställe, hittar boken som de verkligen behöver läsa. Drömmar visar ofta på bortglömda detaljer utan logisk kontext. Ett annat exempel kan vara nummerserien som alltid dyker upp när du tar tag i något som är helt rätt för dig. Synkronistiska händelser tvingar sig aldrig på men vägrar ändå att låta sig korrigeras. De ger en känsla av att verkligheten svarar på ett sätt som är mystiskt och personligt.

Undertexten i din egen livshistoria

Synkronistiska händelser kan liknas vid undertexten i den roman som du är huvudpersonen i, det vill säga din egen livshistoria. Synkronistiska händelser handlar om att få syn på ett nytt livsmönster i vilket vi accepterar att någonting annat, bortom orsak och verkan, vill gestaltas genom oss. Det är händelser som visar på exakt det samma som fjärrskådare och människor som har förmågan att förutsäga framtiden gör.

Ett missöde eller ett budskap?

Jung uppfattade alltså många händelser, särskilt sådana som inte går att förklara, som manifestationer av den ordning som håller verkligheten. När en kärlek går förlorad måste du därför enligt Jung fråga dig, tänk om det inte bara var ett missöde utan ett budskap? När en kärlek går förlorad letar tankarna automatiskt efter en förklaring. En sådan finns inte alltid utan leder bara till en märklig känsla av att något är oavslutat. Det som har varit finns inte bara kvar i minnet utan också som ett mönster av tecken som verkar dra uppmärksamheten till vad som fattades. Du kan, enligt Jung, vara säker på att det som hänt inte är en slump utan ett mönster. Mönster är aldrig meningslösa. En kärleksrelation som inte levererar handlar aldrig enbart om den andra personen. Vad är det för undertext i ditt omedvetna, som inte styrs av logik, som har arrangerat det händelseförlopp du har varit med om. Vad avslöjar händelsen?

Självet

Om det inte är en slump att kärleken gick förlorad, vad är det då som styrde vad som skedde? Jung ansåg att bakom Egots önskningar finns Självet. Självet är psykets kärna. Det är Självet som rör sig och formar händelser på ett sätt som medvetandet inte kan greppa. Självet ger dig vad ditt hjärta längtar efter bara om det är menat. Det är inte din personliga längtan som styr Självet. Vad som styr Självet är en strävan mot helhet. Egot söker bekvämlighet och vill uppfylla säkra mål som går att planera. Självet är intresserad av den större vägen. Det är en väg som omfattar omvägar, hinder och hjärtesorg. En förlorad kärlek handlar inte om en separation utan om vad som är en medveten önskan och vad som omedvetet behövs.

Individuation – en rörelse mot fullkomlighet

Brist på kärlek kommer ofta tyst smygande och ger aldrig tydliga signaler om att det är dags att förbereda sig på förändring. Bristen på kärlek förändrar nämligen allt som kommer i dess väg. En dag är kärleken plötsligt där igen. Bara för att åter försvinna och lämna en tyst ihållande tomhet. Jung kallade denna process för en rörelse mot fullkomlighet eller individuation. Individuation är aldrig något som börjar när det känns rätt. Den börjar exakt vid tidpunkten då någonting fattas. Det kan vara ögonblicket när du måste konfrontera vad det är som fattas när kärleken har försvunnit. Självet låter i sin visdom denna tomhet uppstå, inte som ett straff, utan som en inbjudan till utveckling bortom bekvämlighetszonen. Tomheten kan kännas outhärdlig och väcka en akut känsla av att vilja förstå och återta vad som gått förlorat. Oinbjudna minnen dyker ständigt upp och påminner om förlusten. Platser som tidigare förknippades med glädje påminner nu om att något saknas. Vänner försöker trösta men deras ord når inte den inre tomheten där alla frågor fortfarande är obesvarade. Livet går vidare men inombords är det som att något vägrar att delta. Individuationsprocessen trivs som bäst och frodas i detta inre vakuum av en påtvingad paus. Där det tidigare fanns samhörighet finns nu bara ensamhet. I den ensamheten kommer aspekter som gömdes i relationen fram. Rädslor som tidigare mjukades upp av kärlek, har nu skarpa konturer. Beteenden som fungerade i den förlorade relationen visar sig nu i annan dager. Om det var din relation och kärlek som gick förlorad är det du som nu ömsar skinn och förändras. I dig kommer istället något nytt och osäkert upp till ytan. Det enklaste vore att snabbt slinka in i ett nytt kärleksförhållande, eller distrahera dig på annat sätt, för att mildra obehaget av förlusten. Individuationen händer dock inte under distraktionen. Den händer genom att konfrontera tomheten. Den ber om tålamod och kräver ärlighet. Varje ögonblick i tomheten och saknaden är en inbjudan till att komma i kontakt med dig själv på ett sätt som var omöjligt i kärleksrelationen. Individualisering är inte en process som handlar om att glömma en kärleksrelation. Det är en process som handlar om att en förståelse för vem du är bortom relationen. Kärleken som förnekats är inte bara något som har tagits bort. Det är också en väg för att nå en djupare kontakt med sig själv. Kärlek är inte ett pris som kan vinnas och förloras, utan en reflektion av Självet.